Krönika: Vad är egentligen planen, Varbergs BoIS?

 Zakaria Loukili har anlänt. Säsongens fjärde lån, tänk att stötta en offensiv trio som samtliga också är inlånade. En bra deal och möjlighet enligt sportchef Erik Lund, men jag har lite svårt att förstå vad som egentligen är tanken? Kanske inte med spelaren i sig, för någon riktigt playmaker har BoIS inte haft på det centrala mittfältet i år, men vad är den långsiktiga planen med alla dessa lån?

Thomas Askebrand fick inte förlängt som sportchef i Varberg för enligt klubbchef Mats Jansson "kändes det inte rätt i det läget". In kom istället Erik Lund med vitsord om sig att vara noggrann i sitt arbete med scouting och lagbygge och med "bra koll på söderettan". För med tanke på det ekonomiska läget var det viktigt det för BoIS att värva smartare framöver. Att låna in spelare kan då så klart vara ett bra alternativ för en klubb med begränsade resurser. Men samtidigt skapas inga förutsättningar att förbättra just ekonomin eftersom BoIS utvecklar/förvaltar spelare åt andra klubbar och hämmar utvecklingen av sina egna talanger.

Anton Kurochkin och Isak Bjerkebo är spelare som under det senaste året genererat pengar in till Varbergs BoIS när de sålts vidare till allsvenska klubbar. Nu sitter vi istället med lånespelare som inte  kommer att ge en spänn i ersättning när deras avtal går ut och, om vi ska vara helt ärliga, inte bidragit med en poängproduktion som inneburit något solklart lyft för BoIS. Samtidigt har två omskrivna talanger (Dion Gashi och Theodor Vanneryr) lämnat för andra klubbar i år. 

Jag läste nyligen att Sandviken (nykomlingar från norrettan 2024) har sålt spelare för cirka 30 miljoner kronor i år. Även andra superettan-klubbar som Västerås, Kalmar och Landskrona har varit duktiga på att förädla och sälja spelare vidare. Det är en väg som Varbergs BoIS också måste ta om man på sikt ska komma någon vart.