Ständig dramatik i HIF-podden

 Som "helsingborgare" lyssnar jag då på Helsingborgs Dagblads HIF-podden och slås ofta av den tillspetsade dramaturgi som präglar i stort sett varje avsnitt. Efter den svaga insatsen mot Landskrona i derbyt avhandlades i veckan att man under de åtta avslutande omgångarna nu vill se att HIF åtminstone spelmässigt är närmare allsvenskan än vad man var 2024.  

Hur då tänker jag? I fjol gjorde Helsingborg en bra första säsong under Klebér Sarenpää år och slutade fyra med 49 poäng, 2 pinnar från kvalplats uppåt. I år har man nu med sju matcher kvar skrapat ihop 28 poäng och är betydligt närmare en kvalplats nedåt. Så även om man mot förmodan skulle mirakelspurta och plocka full pott i avslutningen är det väl svårt att hävda att HIF tagit steg framåt och skulle vara närmare allsvenskan än vad man var ifjol? 

Analysen att problemet inte varit målvaktsposten är också märklig. Man baserar denna på att Helsingborg hållit fler nollor än ifjol och till och med fler än serieledaren Örgryte. Men samtidigt nämns inte att HIF totalt släppt in sex mål fler än ÖIS. Och även om nye målvakten Johan Brattberg varit duktig så säger väl siffrorna mest att Helsingborgs problem inte suttit i defensiven. 

Med 27 mål gjorda är det bara tre lag i superettan som gjort färre mål än HIF i år. Och det är kanske inte så konstigt då man inför och under säsongen sålt av sina bästa offensiva spelare i form av Taylor Silverholt och Adrian Svanbäck. På plussidan har fjolårets Boisare Alexander Johansson (3 mål hittills i HIF) kommit in men det är också en spelare som haft en ganska turbulent tid de senaste åren med flera klubbyten och utlåningar. 

För att avsluta lite positivt tror jag inte det spelar så jättestor roll heller hur Helsingborg avslutar hösten, förutsatt att man inte åker ur då. Det är en lång vinter till nästa säsong och det hinner hända mycket innan dess. Vem trodde till exempel att Varbergs BoIS skulle gå från negativt kval 2018 till en allsvensk plats 2019?