Fortsatt rikast i superettan!

Men nog inte så länge till? 

Varbergs BoIS är den av elitklubbarna i Halland som oftast "gnäller" om ekonomin i media. I höstas handlade det om de minskade centrala intäkterna från det centrala spelavtalet 2026, nyligen om att man inte "hade ekonomi" till att eventuellt lösa Amnoachi Chidi från dennes kontrakt med den slovenska klubben Celje. 

Man kan undra hur detta hänger ihop för vid Svensk fotbolls analys av superettans ekonomi 2024 var BoIS i fortsatt ohotad topp med 18,6 miljoner kronor i eget kapital, drygt 5 före tvåan Degerfors. 

Vad gäller redovisat resultat låg BoIS dock bara på kvalplats (14) med ett underskott på 5,3 Mkr och ett driftsunderskott (exklusive spelaromsättningsnetto, finansnetto, extraordinära poster och skatter) på 7,8 Mkr. 

Det stora driftsunderskottet verkar främst hänga samman med att Varberg hade högst personalkostnader (27 Mkr) av alla lag, det är till exempel mer än dubbelt så mycket som ett annat BoIS (Landskrona) hade. 

Troligen är det kontrakt med allsvenska löner som spökar här men det känns då också märkligt att en klubb som Varbergs BoIS inte inkluderat en klausul för en eventuell degradering till superettan. Speciellt när en medianlön i superettan är 18% av motsvarande lön i allsvenskan. 

UEFA har satt ett riktmärke att en klubbs personalkostnader inte bör överstiga 70% av personalkostnaderna. 2024 var det två klubbar i superettan som låg över den rekommenderade gränsen, utöver Varberg även Östersund. 

Av kostnaderna inklusive och exklusive spelarförvärv framgår också att BoIS under 2024 lade 3,5 Mkr på att värva spelare vilket förvånar mig lite. 

Vad gäller intäkter exklusive spelarförsäljningar ligger BoIS på plats 11 med 30,9 Mkr. Räknar man in 5,7 Mkr för intäkter vid spelarförsäljningar lyfter vi till sjunde plats. Medianintäkten i superettan ligger för närvarande på drygt 35 Mkr per år. 

Av ovan framgår vikten av att sälja spelare för BoIS och osökt kommer jag att tänka på den förändring klubben ville åstadkomma för ett drygt år sedan när dåvarande sportchef Tomas Askebrand inte fick förlängt. Efter säsongen 2024 kunde vi sälja både Anton Kurochkin och Isak Bjerkebo till allsvenska klubbar. Efter 2025 när BoIS totalt sett gjort en klart bättre säsong har vi inte kunnat sälja något alls, mycket kopplat till att våra bästa poängspelare kom på lån. 

Summa sumarum är det inte svårt att förstå att Varberg trots sin "rikedom" har en del att jobba på. Hålla nere kostnaderna och genom välgrundad scouting kunna göra smarta, billiga nyförvärv som sedan kan säljas vidare och att öka sponsor- och publikintäkterna. Lättare sagt än gjort kanske. 

Men med detta sagt tycker jag väl inte riktigt att klubben optimerat balansen i spelartruppen sett till förutsättningarna men samtidigt får man ha förståelse för avvägningen mellan nutid och framtid. 

Snart är det dags för ny årsredovisning gällande 2025 och den ser vi fram emot med spänning. 

Och lika glad som i Dundee är man efter årsredovsiningen 2026?