Va fan, det är ju superettan!

 Efter sex raka vinster står nu Varbergs BoIS på två raka förluster. Dagens mot Landskrona kanske var rättvis men kändes ändå onödig. Efter BoIS vändning till 2-1 före paus hade jag en bra känsla av att vi kunde vara på rätt spår igen men två snabba mål vände åter matchen i andra halvlek. 

Sammantaget känns väl utvecklingen på sistone ganska logisk. För "6 raka vinster bra" var egentligen aldrig Varbergs BoIS och nu får vi emot lite av det vi fått med oss i några tidigare matcher. 

Och Victor Salwén skulle nog inte gått ut och sagt att vi är svåra att göra mål på efter att ha blivit utsedd till månadens tränare i maj. För med fem insläppta på de två senaste är vi tillbaka till säsongsinledningens darriga försvar. 

Eller sex mål förresten! För nog var den bakåtpass som Oscar Ekman släppte förbi sig en bra bit över mållinjen. Landskrona borde haft ett fjärde mål. 

Och även Ekman kändes lite tillbaka till säsongsinledningens svajighet, Landskronas första mål kändes inte otagbart. 

Wilhelm Ärlig var helt osynlig idag. Severin Nioule fick åter göra mål (sitt fjärde) efter många mållösa matcher men gjorde väl inte så mycket mer. 

Efter vinsten i Helsingborg skrev jag något i stil med att Shanyder Borgelin var på väg att bli en riktigt X-faktor för Varbergs BoIS. Efter det har han fem raka mållösa matcher. 

Emil Hellman: bolltapp före 0-1. Sedan nick rakt in i plan som leder fram till frisparken det blir 2-2 på. Visst det är "omständigheter" och mycket kvar att göra men ändå - små detaljer som blir avgörande. 

BoIS hade både Gustav Broman och Erion Sadiku avstängda vilket kanske var ett större avbräck än man kanske trodde på förhand. Men samtidigt visar ovan nämnda brister i snart varje lagdel att vi nog inte är så färdiga att kunna utmana om en allsvensk plats som vi ett tag ville tro. 

Å andra sidan: va fan, det är ju superettan!